Ombyggnad av vind

Det är viktigt att isoleringen inte ligger dikt an mot yttertakspanelen eftersom det då kan bildas kondens där, med åtföljande problem med mögel och röta. Det är när den varma, fuktiga inomhusluften når den kalla ytan som det bildas kondens. Men med tillräcklig luftväxling torkar fukten upp.

Luftintag vid takfoten och luftutsläpp vid nocken är bra. Luftspalten mellan isoleringen och yttertakspanelen bör vara 30-50 millimeter. Finns det ventilation på gavlarna, och man tänker bygga ett vindsrum med ett kallt utrymme ovanför hanbjälklaget, måste ventilationen sitta ovanför den isolering och inredning som ska läggas till. Ett vanligt fel när man isolerar och inreder vinden är att man täpper till den fungerande ventilationen vid takfoten med isoleringsmaterial.

Luftspalten får man genom att spika en läkt på yttertaket mellan högbenen. Två-tre läkt i varje takstolsfack brukar vara lagom. Det finns också speciella skivor, med form som korrugerad plåt. Principen är att luften passerar uppåt i de kanaler som bildas av skivans form. Hur man sedan fortsätter arbetet beror på vilken sorts isolering man använder.
– Takisolering är i regel mjuk och då måste man spika upp en skiva på läkten, till exempel av massonite, så att isoleringen inte trycks upp mot yttertakets panel.

Isoleringen läggs i facken mellan stödben och högben och mellan gavlarnas reglar. I normala fall måste man bygga på både stödben, högben och reglar för att isoleringen ska kunna läggas tillräckligt tjockt. Lämplig isoleringstjocklek är 200-300 millimeter i snedtaken. Mellan takfoten och stödbenen och i hanbjälklaget kan man öka tjockleken till 400-500 millimeter om det är möjligt.
– För att inte isoleringens ska ramla ur innan inredningen är på plats kan man behöva spika på några ribbor mellan takstolarna som isoleringen kan vila på. Det är viktigt att all isolering sluter tätt och att skarvarna blir så få och så täta som möjligt. Det man vill förhindra är att kall luft blåser in i isoleringen eller in i glipor mellan isoleringen och takstolen.

Väljer man att låta taket gå ända upp i nock fortsätter man med isoleringen ända upp. Finns det däremot plats för ett litet innertak vid hanbjälklaget måste det isoleras för sig. Enklast är att isolera uppifrån genom att lägga isolering i form av skivor, till exempel miljöskiva, UNI-skiva, vägg- eller bjälklagsskiva, i flera lager på varandra. Förskjut gärna skarvarna för att förhindra köldbryggor. Man kan också spruta ytan med speciell lösull för vindar. Använder man lösull är det viktigt att den får stå öppen, man ska inte trampa på eller belasta den på något annat sätt. Vill man kunna kontrollera utrymmet kan man göra en gångbro. Tänk då på att vindsluckan och gångbrädorna måste ligga mins fem centimeter över isoleringen. Isoleringen fungerar ju inte bara mot kylan på vintern utan också mot värme. En dåligt isolerad vind kan bli fruktansvärt varm på sommaren när solen ligger på.

Att isolera innanför ett tätt skikt medför alltid risker för kondens och mögel. Eftersom man får räkna med att det sitter ett tätt material på taket, till exempel takpapp måste man lösa det problemet. För att förhindra att den fuktiga inomhusluften pressas ut i det kalla vindsutrymmet, stannar där och kondenserar, monterar man en plastfolie, en ångspärr, innan man sätter upp innerväggar och tak. Var noga med att plasten överlappar vid skarvarna, minst 200 millimeter. Dra även ut plasten under golvet minst lika mycket.

Vindens golv brukar inte vålla några större problem. Ofta ligger det redan en del isolering och den kan vara kvar. Väljer man ett trägolv är det i princip bara att spika på det på bjälklaget.
Rätt avstånd för golvbjälkar är normalt 600 millimeter. Men takstolarna kan ha det dubbla avståndet mellan sig. I sådana fall kan man behöva komplettera med en golvbjälke i varje takstolsfack. Vill man förbättra ljudisoleringen nedåt kan man först lägga en spånskiva. Det finns spontande spånskivor speciellt lämpade för golv. Ovanpå spånskivorna lägger man ett lager lumppapp och sedan ett flytande trägolv, eller kanske en mjuk heltäckningsmatta som ytterligare dämpar ljudet.